söndag 15 maj 2016

Oioioioioioi...!

Jo, så låter det när man lyckas sätta igång hemlarmet!
Drabbad av tillfälligt hjärnstillestånd orsakade jag så att  min puls hamnade på 500 eller nåt!
Orsaken är som oftast att jag är stressad och viljan att göra rätt gör så klart att det blir fel!
Nu var situationen sådan att mannen hade ett ärende innan vi skulle åka hemåt efter lite ärenden i stan (laga en riktig plattpunktering på min bil samt fika lite hos svärisarna) Då jag hade min bil blev jag betrodd med hans nycklar så jag slapp vänta utanför.  Jag har vid ett par tillfällen blivit förevisad hur larmet fungerade. Far hemåt, glad över förtroendet och har koden fastetsad på näthinnan. 
Sätter nyckeln i låset och kliver in till det välbekanta pipet som talar om att larmet är aktivt.
Börjar pilla med dosan för att få upp locket så jag kommer åt knapparna.  Får inte upp det! Det piper och piper och paniken börjar komma då jag inser att tiden jag har på mig rinner ut.
Mycket riktigt.  OIOIOIOUIUIUOI tjuter det. Jag går ut och stänger dörren och ringer mannen med bultande hjärta.
Med gråten i halsen då jag känner mej urbota dum att jag inte fixar en sån simpel sak hör jag honom svara. Han vet redan vad som hänt då larmet är kopplat till hans telefon. 
Jag fick ju inte upp luckan ursäktar jag mig. -Äh, vilken lucka frågar mannen? Den som sitter över siffertangenterna säger jag.
-Hrm,  det sitter ingen lucka.  Gå nu in och tryck koden!
Jag öppnar dörren till det ylande larmet och tittar på dosan.  Trycker lydigt på knapparna utan lucka och larmet tystnar!
Vet inte var jag fick det ifrån att det var en lucka men nu vet jag!
Om jag kände mej dum för att jag inte kunde öppna luckan så kände jag mig inte mindre dum när det inte fanns någon. ...
Godmorgon yxskaft!

3 kommentarer:

  1. Det var inte så farligt så känn dig inte dum för det <3

    SvaraRadera
  2. Hahahahaha :) Förlåt men jag kan inte sluta skratta. Jag känner så väl igen mig i hur fel man kan tänka. Jag kan trösta dig med att jag har lyckats sätta igång larmet här också men det var mest hundarna som blev rädda.
    Stor kram <3

    SvaraRadera
  3. Du får så gärna skratta. Inlägget var menat i humorns anda!
    Men ibland blir jag rädd för mig själv när det blir ett sånt där slukhål i huvudet!

    SvaraRadera